måndag 3 september 2007

Joe Labero börjar få panik

Ni kanske hört ryktet att Joe Labero snott Alex rock? Jag har försökt kontakta Joe, för att få loss rocken, men han hävdar bestämt att han inte har jackan. Jag ska nysta vidare i den härvan.
Just nu läser jag om hans senaste trick i Expressen. Han ska trolla bort publiken. Fast det skulle vara häftigare om han kunde trolla dit publiken först, för ni tänker väl inte betala dyra pengar för att se skitet? Och kommer det ingen på showen, så kommer han bara: "Jag har trollat bort dem. "

Kan ingen släppa lös Montecore på Joe Labero?

Dubbelmoral

Är det när folk är vänner med "Stureplansprofilen" John Kjellström på Facebook, samtidigt som de är med i gruppen "Låt de inte gå fria" som vill slänga John i fängelse?

Eller är det när Maria Edström fortfarande är tillsammans med Eric Dahlin trots att John bekräftat att Eric har stjärtat på en annan brud?

Nej, nu hade jag fel. I det andra fallet var det inte dubbelmoral. Det var idioti.

Bevisen

Många kommer att ifrågasätta bloggens mening och bakgrund. Min terapeut (bäst för henne att hon håller sin tystnadsplikt) tror att jag innerst inne, vill bli accepterad av mina bröder. Att jag söker bekräftelse, som vore jag Tony Soprano med oidipuskomplex. Kanske är det också sanningen. Målet är att återigen få vara en Schulman. Jag vill komma in i värmen. Det är kallt i ingenmansland.

Jag kommer bit för bit att presentera bevis och pusselbitar som ska få er att acceptera och älska mig. Jag behöver er tro. Det kanske kan bli en tröst om allt annat misslyckats.

Tills dess, behöver jag hjälp med att sprida budskapet, då den lär försöka kvävas till tystnad av mina bröder. Berätta på alla sätt ni kan. Ring Anders Gerdin, Carl M Sundevall och Anders Timell. Eller kanske skriver ni en rad i er blogg. The truth is out here.

Att sparka in en öppen port

Fyll i tomrummet i kommentarerna:

Jag blir äcklad av Linda Rosing för att hennes mun ser ut som _______________!


Bild: Stureplan.se

Människor som skriver "Först!"

Ni är lika roliga som Özz Nujen
Ni är lika coola som E-type
Ni är lika sexiga som Bert Karlsson
Ni är lika ghetto som Petter

Med andra ord önskar jag att ni blir påstjärtade av grisar inom en snar framtid.

Familjealbum

Jag har som ni säkert förstår inte så många fysiska minnen kvar. Allt som finns är några bebiskort som jag har kommit åt, men genom ett tips har jag fått nys om att det på nätet kan finnas en bild på oss fyra tillsammans. Jag ska ägna de närmaste dagarna åt ett idogt sökande efter detta bevis. Tills dess får ni nöja er med bebiskort på mina kära storebröder.

T.v. Alex på ett omslag till en tidning, och t.h. den första bilden någonsin på Calle.

Bakgrund

Jag har planerat min hämnd i flera år. Legat sömnlös på nätterna och funderat ut detaljer. Varit missnöjd och ritat om planerna. Spanat på mina bröder och förföljt dem. Med hjälp av modern plastikkirurgi har jag t.o.m. kunnat sitta i deras omedelbara närhet, utan att höja minsta misstänksamhet. Där har jag ett överläge. De vet inte hur jag ser ut, eller vad jag har för mål. Det är kattens lek med råttorna, men katten är utklädd till Musse pigg. Till slut insåg jag att den mest enkla planen även var den mest geniala. Jag slår dom på deras egna planhalva. Genom en blogg som blivit deras räddning här i livet. Samtidigt som jag får min vendetta tar jag över bloggvärlden.

Den som använder ordet bloggosfären förtjänar landsförvisning.

Husregler

På denna resa kommer jag bryta mot alla regler och tabun som finns. Utom ett. Jag kommer inte att nämna vår avlidna far Allan, samt storebror Niklas, som på intet sättet hade att göra med kuppen som Alex och Calle så skickligt genomförde för många år sedan. Jag kommer att berätta allt annat som inte berättats tidigare, och skriva om historieböckerna för en kommande generation. Total yttrandefrihet råder för läsarna, i jakt på sanning. Den riktiga sanningen. Om allt och alla.

Födsel

Jag föddes som Carl Erik Alexander Schulman, yngst i en brödraskara av fyra killar som på sitt sätt kom att förändra Sverige så som vi kände till den då. Detta är historien om hur familjen gjorde sig av med mig och min kamp för att återfå på min plats på toppen.